1620-1691 Dutch Aelbert Cuyp Locations Painter and draughtsman, son of Jacob Cuyp. One of the most important landscape painters of 17th-century Netherlands, he combined a wide range of sources and influences, most notably in the application of lighting effects derived from Italianate painting to typical Dutch subjects. Such traditional themes as townscapes, winter scenes, cattle pieces and equestrian portraits were stylistically transformed and given new grandeur. Aelbert was virtually unknown outside his native town, and his influence in the 17th century was negligible. He became popular in the late 18th century, especially in England.  Related Paintings of Aelbert Cuyp :. | The Negro Page circa | River Sunset | Meadow with Cows and Herdsmen | Portrait of a young man | View of the Valkhof at Nijmegen |
Related Artists:
Henry Redmore
Henry Redmore was born in Hull in 1820. He lived his whole life in the North East of England, with his studio in Hull. Along with John Ward, Redmore was one of the best painters of the Hull School, although the two artists had distinctly different techniques
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Bartholomeus van Bassen
(1590 - 1652) was a Dutch Golden Age painter and architect. Van Bassen was born in Antwerp. Little is known of his early life, but according to the RKD he became a member of the Delft Guild of St. Luke in 1613. In 1622 he moved to the Hague, where he became a member of the The Hague Guild of St. Luke two years later and where he became dean in 1627 and headman in 1636 and 1640. He is known for his architectural works, sometimes with staffage by the painters Anthonie Palamedesz, Esaias van de Velde, and Jan Martszen de Jonge.